Våra djur
Hälsa på djuren
Du får gärna hälsa på och klappa alla våra djur. Tänk bara på:
- Tvätta händerna innan och efter du varit i kontakt med djuren
- Det är viktigt att du inte matar våra djur. Vissa livsmedel eller för mycket mat kan göra djuren sjuka. Djuren får noga anpassad mat av personalen varje dag.
Våra djur
Kor
Just nu bor det fem kor och en kalv på gården: Ferrante, Isolde, Lila, Rosenstjärna och Malma. Kalven heter Stina.
Korna bor i ladugården på natten, men under dagarna är de utsläppta i hagen bakom ladugården.
Korna äter gräs, örter och hö.
Korna är av rasen Fjällnära, en mjölkras som har använts i fäboddrift eller som hushållskor på gårdar i Norrlands fjälltrakter. Fjällnära kor är mindre än andra raser.
Bildgalleri
Getter
Vi har fem getter: Peggy och Penny (tvillingar), deras storasyster Ophelia, Dahlia (äldst i gänget )och Siv (mjölkget.)
Getterna bor i gethagen som är längst ner på grusvägen till höger. De äter hö, buskar, blad, grenar och bark.
Geterna är av två olika raser:
- Svensk mjölkget, även kallad svensk lantrasget, med ursprung i Asien. Rasen används främst för mjölkproduktion.
- Jämtgeten är en lantrasget från Jämtland, anpassad för fäboddrift.
Bildgalleri
Får
Vi har ungefär 30 tackor och tre baggar.
Tackorna bor i fårhuset och baggarna i Museigården. De äter gräs, sly, löv och klöver.
Under större delen av året kan du hälsa på fåren men under lamningsperioden på våren låter vi tackor och lamm ta det lugnt på egen hand.
Fåren är av två olika raser:
- Finullsfåren är en utpräglad ull-ras som är väldigt trevliga och nyfikna. De är kända för sin mjuka, finkrusiga ull i vitt, brunt och svart.
- Gotlandsfåren härstammar ända från vikingatiden och är Sveriges vanligaste fårras idag. De brukar vara lite större än finullsfåren och har en stark ull som oftast är svart eller silvergrå.
Bildgalleri
Hönor
Vi har åtta hönor av rasen Bohuslän-Dals svarthönor. De har inga namn men vi ser skillnad på dem genom att de har markeringar på fötterna i olika färger.
Hönorna bor i hönshuset men går ofta fritt på gården under dagen om vädret tillåter. De äter mest vete och havre, men även gräs, sallad och insekter.
De höns som ligger till grund för dagens ras är från 1958. Det som är speciellt för rasen är den svarta färgen som inte bara är på fjädrarna utan även på kam, slör, näbb, ben och hud.
Bildgalleri
Kaniner
Det bor fyra kaniner på gården. De äter hö och sly och bor i hästboxen inne i ladugården.
Gotlandskaniner
Gotlandskaninerna heter Tilda och Ture.
Gotlandskaninen är en gammal svensk lantras som var vanlig förr men som numera är hotad. Namnet syftar till ättlingarna till de sista av de gamla svenska lantkaninerna, som man på 1960-talet hittade och lyckades rädda just på Gotland.
Gotlandskaninen har upprättstående öron, kort päls och kan vara både enfärgade och flerfärgade. De är livliga, nyfikna och intresserade av sin omgivning.
Mellerudskaniner
Mellrudskaninerna heter Nova och Luna.
Mellerudskaninen kommer från den gamla svenska lantraskaninen. Namnet kommer från att man trodde att kaninstammen inte fanns kvar men hittades i Mellerud i början av 1900-talet.
Mellerudskaninerna liknar Gotlandskaniner men är något mindre och finns i färgerna svartvit (brokigt) eller vit (albino). De uppfattas oftast som lite lugnare än Gotlandskaninen.
Bildgalleri
Katt
Vi har en stallkatt som heter Torsten. Han är 17 år och rör han sig fritt på gården på dagarna. Han sover oftast i ladan. Torsten hjälper oss med våra möss.
Bildgalleri
Var är djuren just nu?
Vinterhalvåret är djuren inne i sina stallar men sommartid är de flesta djuren ute på sommarbete som är runt vår gård. På gården finns kartor som visar var djuren befinner sig just nu.
Djur med historia
På Bergums fritidslantgård har vi gamla, traditionella djurtyper som har funnits länge. Djuren och vårt arbete är en del av Sveriges nationella uppdrag att bevara gamla raser som är viktiga för framtiden och biologisk mångfald.
Många gamla lantraser hotas av att försvinna eftersom de ersätts av högproducerande raser som är framavlade för industrin. De nya raserna kan få komplikationer, svårare förlossningar, kortare livstid och andra hälsoproblem. Därför är det viktigt att de gamla raserna finns kvar – för friska djur och biologisk mångfald.