Sebbrevet ett veckobrev för att inspirera elever

– Jag ville nå alla elever i klassen på ett personligt och inspirerande sätt. Därför började jag med de här breven. Jag framstår mer som en människa än en lärare om jag vågar vara personlig med eleverna. Inom vissa gränser naturligtvis. Från början var det i huvudsak tänkt som en läsläxa. Sen utvecklades det mer till ett läxbrev med uppgifter även i SO, säger Sebastian Fieril.

Eleverna lämnar varje vecka tillbaka brevet och får välja att högt läsa sitt svar själva, eller att läraren läser upp det för klassen. De kan också säga pass, och då får bara läraren läsa det.

Sebastian delar ett exempel på en uppgift.

– I ett av mina brev berättade jag om min morfar som var med i andra världskriget. Uppgiften var att intervjua en äldre släkting och dela med sig av deras berättelser. Det öppnade ögonen för eleverna och ledde till både fantastiska berättelser och fina diskussioner i klassen.

Sebbrevet är mycket omtyckt av eleverna. Sebastian berättar att eleverna tycker att det är kul, och att det har stärkt relationen mellan honom, eleverna och även vårdnadshavarna.

– En elev som slutade på skolan för tre år sedan hörde av sig till mig nyligen. Han hade hittat ett Sebbrev som han inte lämnat in och frågade om han fick göra det i efterhand. Det ser jag som ett kvitto på att det betyder någonting för eleverna och att det blir ett fint minne att se tillbaka till.

I slutet av sexan får eleverna tillbaka alla brev. Det kan bli 40 – 50 ihopsatta i ett häfte.

– När eleverna jämför det första brevet med det sista så brukar de alltid förvånas över den egna skrivutvecklingen under de här åren. Förhoppningsvis hittar de också breven i en låda på vinden någon gång i framtiden, säger Sebastian Fieril.