Vetenskapsfestivalen på distans: Pilligt, men kul

— Jag har deltagit i vetenskapsfestivalen i flera år, berättar Caroline, Carro, Eriksson.

— Det är bra att eleverna hör från andra än från mig, de behöver lite ombyte ibland. Det ger mig nya idéer i undervisningen och så är det bra att kunna referera till Vetenskapsfestivalen. ”Kommer ni ihåg då . . . ” – det ger kunskapen lite extra studs, fortsätter hon.

Vetenskapsfestivalen brukar arrangeras med lektioner för eleverna på olika platser, men i år är alla lektioner digitala.

Klassen hälsar högljutt på fem andra skolor fördelade över hela Västsverige. De ska delta i samma lektion. När alla grupperna har fått var sin skvätt rödkålsjuice och vinäger startar de uppgiften.

— Lektionen handlar om kemi och surt kontra basiskt. Men det är ganska mycket matte med, berättar Carro Eriksson för klassen.

Lektionen går städat till. Trots utmaningen med små kuvert, smala provrör och knepiga frågor i lärplattan. När någons provrör svämmar över med röd vätska går hen och hämtar torkpapper och torkar upp.

Lite tekniska problem dyker upp. Några måste starta om sidan för att komma vidare, och det skapar frustration, men alla utför laborationerna.

— Vi testade sidan innan och vet att det skulle ta längre tid än tillsatt. Men det är en rolig lektion, säger Carro Eriksson.

Hon tycker mer om den här kemilektionen än mattelektionen klassen gjorde tidigare i veckan. Då var det för många saker de redan hunnit gå genom i den vanliga undervisningen. Då blev eleverna rastlösa och då hade det varit bättre om det hade varit på plats istället för digitalt. Det hade blivit lättare för de som höll i aktiviteten att anpassa lektionen.

Carro Eriksson tycker det är roligt att Vetenskapsfestivalen försöker att komma eleverna till godo på ett nytt sätt - digitalt.