Min karriär tog fart med omtanke och perfekt fluffade kuddar

När Ibrahim började gymnasiet hade han ingen tydlig plan för framtiden. Han valde naturvetenskaplig linje för att hålla dörrarna öppna – men yrkesvalet var långt ifrån klart. Sommaren efter första året tog han sitt första jobb i hemtjänsten.

— Jag hade hört mycket förutfattade meningar om äldreomsorgen. Att det bara handlade om omvårdnad och att det var tungt och tråkigt. Men jag behövde ett jobb och tänkte: jag testar.

Det som mötte honom var något helt annat än han trott.  

— Jag insåg snabbt att det här jobbet är så mycket mer än att hjälpa någon med hygien. Det handlar om att skapa trygghet, att vara en källa till stöd och omtanke. Bara att komma i tid och möta någon med respekt kan förändra deras dag.

Den insikten blev en vändpunkt. Ibrahim fortsatte jobba varje sommar – i hemtjänst, på äldreboende och senare som undersköterska på akutmottagningen och onkologen. Han tog även timpass under terminerna, för att behålla kontakten med omsorgen.

När det var dags att söka till universitetet hade han bestämt sig: 

— Jag vill jobba inom vården.

Med toppbetyg kom han in på läkarprogrammet direkt efter studenten. Idag, 24 år gammal, går han femte året och det är många läkarspecialiteter som lockar; exempelvis urologi, dermatologi, ögon och psykiatri – men erfarenheten från äldreomsorgen har format honom på ett sätt som kurslitteraturen aldrig kunnat. 

— Jag har lärt mig att se hela människan, inte bara diagnosen. Det märks på praktiken – jag får ofta höra att jag är bra på bemötande.

Ibrahim berättar om hur hans bakgrund gör skillnad i mötet med patienter och kollegor.

— Jag vet hur viktigt undersköterskans arbete är. Jag har själv stått där och kämpat med förflyttningar och bemötande. Det gör att jag har en annan förståelse för teamet.

Han minns särskilt känslan av att komma tillbaka till ett äldreboende som läkarassistent: 

— Jag hade tidigare jobbat där som vårdbiträde. Nu kom jag in som en del av rondteamet. Det var en märklig men fin känsla – som att resan hade gått ett varv

Framtiden är inte helt spikad. Ibrahim funderar på kirurgi, psykiatri eller ögon – men oavsett specialitet är han säker på en sak: 

— Jag kommer alltid bära med mig värderingarna från äldreomsorgen. Viljan att hjälpa på ett mänskligt sätt, att se individen bakom sjukdomen.

Han tror att fler borde börja sin vårdkarriär där han gjorde: 

— Det ger en grund som gör dig till en bättre läkare, sjuksköterska eller vad du än blir.

Värderingar han kommer fortsätta ha användning för även i sommar, då kommer han att jobba som underläkare inom akutsjukvården.