– Jag känner igen många jag går hem till. Det gör jobbet väldigt personligt, säger Hanna. 
 
Första dagen var stormig – bokstavligt talat. Hon cyklade mellan hemmen i blåst och regn, men minns ändå dagen som rolig. 
 
– Jag gick bredvid en kollega som var jättesnäll och pedagogisk. Det kändes tryggt. 
 
Ett särskilt minne från de första veckorna är mötet med en person som fått en stroke och inte längre kunde tala. 
 
– Det var lite svårt att kommunicera i början, men jag lärde mig att vara lugn och förstående. Nu har vi världens bästa relation och har hittat ett sätt att kommunicera, till och med i telefon. 
 
Hanna berättar om hur hon lär sig varje dag – inte minst om tålamod, empati och att läsa mellan raderna. 
 
– Man får ställa ja- och nej-frågor, läsa tonfall, räkna fingrar och titta i kylskåpet för att förstå vad som behövs. Det är speciellt – men det fungerar. 
 
En annan favorit är en kvinna med Parkinson som Hanna besöker ofta. 
 
– Hon är så tacksam. Ena stunden målar hon, nästa ligger hon på soffan. Hon undrar alltid vad jag ska göra efter jobbet – och när jag kom tillbaka efter semestern sa hon: ”Jag har saknat dig.” 
 
För Hanna är jobbet mer än ett schema. 
 
– Man känner sig behövd. Det är så betydelsefullt att få göra någon glad. Man växer som person. 
 
Att jobba i skärgården har sina utmaningar – båtar som ska passas, GPS som behövs för att hitta rätt, och långa dagar. Men miljön är också en stor bonus. 
 
– Det är lugnt, vackert och kollegor badar på sina raster. Man får andas mellan besöken – och vara en bättre version av sig själv när man kommer fram. 

Är du intresserad av att jobba som undersköterska?

Sommarvikariat inom vård och omsorg

Så är det att vara undersköterska i äldreomsorgen

Så är det att vara biträde och vårdbiträde i äldreomsorgen