ALMA-pristagaren Baek Heena deltog i Litteraturstadsprojektet Läsning utan gränser
Läsning utan gränser var ett samarbete mellan Sydkorea, Uruguay och Västsverige. Projektets syfte var att öka mångfalden i barnlitteraturen och skapa ett kunskapsutbyte om barns lärande och läsande mellan de tre länderna. Genom utbildning och information är målet att nå ut med budskapet hur viktigt det är att läsa högt för sina barn. Läsning utan gränser drevs av Författarcentrum Väst som en del av Litteraturstaden Göteborg. Som ett led i det skapades författarmöten inom barnlitteraturen på hög internationell nivå:
En del av projektet består i att varje land valde var sin barnbok som därefter översattes och spreds i de andra två länderna. Lyckokakan av Kerstin Lundberg Hahn från Göteborg valdes i samband med invigningen av den svenska delen av projektet på Bokmässan 2022.
– Den koreanska boken blev Märklig mamma av ALMA-pristagaren Baek Heena och då projektet invigdes i Montevideo stod det klart att Den svävande lyktan av Laura Santullo skulle representera Uruguay, sa Maria Bouroncle, projektledare för Läsning utan gränser.
Märklig mamma publicerades på svenska av Trastens förlag. Den svävande lyktan gavs ut av Goobar förlag. Folkuniversitetet arrangerade läsecirklar i Backa och Biskopsgården, bland annat utifrån Kerstin Lundberg Hahns bok Lyckokakan. De båda författarna gästade Göteborg under Bokmässan 2024 och deltog i flera arrangemang.
– Det var fantastiskt roligt att välkomna författarna till Litteraturstaden Göteborg och lyssna på deras utbyte av idéer och erfarenheter, liksom alla samtal med elever och lärare på Bokskåpet, Världslitteraturhuset och Schillerska gymnasiet, fortsatte Maria Bouroncle.
Framför en fullsatt Biblioteksscen på Bokmässan betonade Baek Heena hur viktigt det är att barnen har roligt när de läser:
– Berättelsen kommer alltid till mig först. Den är det viktigaste. Därefter skapar jag mina figurer. Om inte jag har roligt när jag gör dem, kommer inte barnen tycka de är särskilt kul heller.
Laura Santullo som även skriver manus och romaner för vuxna, menade att det egentligen inte finns några ämnen man bör undvika i barnlitteraturen.
– Självklart anpassar jag mitt språk, men för övrigt tycker jag inte det är så stor skillnad att skriva för barn. En av mina barnböcker handlar om militärdiktaturen i 1970-talets Uruguay. Att skriva om den blev ett sätt för mig att berätta för mina egna barn vad jag var med om som liten när min familj var tvungen att fly till Mexiko.
176 skolor, 300 lärare och 9250 barn planerades delta i projektet i Uruguay
Författarnas samtal och mingel i Författarcentrum Västs lokaler i Masthugget under Bokmässan samlade barnboksförfattare och bibliotekarier från hela Västra Götaland. Även projektteamet i Uruguay var med online. En viktig del av samarbetet var nämligen att Göteborgs Stads stora jämlikhetssatsning Staden där vi läser för våra barn (med samma namn som Litteraturstadens fokusområde), gått på export till fyra fattiga områden i östra Uruguay. Där planerades då 176 skolor, 300 lärare och 9250 barn delta i projektet tack vare ett bidrag på fyra miljoner kronor från IDB, Interamerikanska utvecklingsbanken i Washington DC.
– I Sydkorea utgör litteraturen en central del av läroplanen, men i Uruguay är berättelserna ofta homogena och det är inte alltid lätt för barnen att känna igen sig i barnlitteraturens stereotypa bilder av exempelvis hur en familj ser ut, sa Maria Bouroncle.
Kerstin Lundberg Hahn höll med om att det är viktigt att barn kan spegla sig och sina erfarenheter i böckernas värld, men betonar också litteraturens förmåga att öppna fönster till andra kulturer.
– Jag har starka minnen av en bok som jag fick i min hand som 10-åring i Umeå: Atlasfärilen av Sonja Berg Pleijel. Jag minns inte längre handlingen, men jag minns häpnaden över att i ett slag förflyttas i både tid och rum, till Java under andra världskriget.