Mål – Hav i balans samt levande kust och skärgård

Havsmiljön är idag påverkad på många sätt. Exempel på hot är övergödning, överfiske, miljögifter, nedskräpning, klimatförändring och kustexploatering. Göteborgs miljömål för ett hav i balans syftar till att skydda vår havsmiljö och behålla en levande kust och skärgård.

Vårt mål

"Kust och hav i Göteborg ska år 2021 ha goda förutsättningar för rik biologisk mångfald och ha god tillgänglighet för rekreation."

Når vi målet?

Vi bedömer att målet blir svårt att nå även med ytterligare åtgärder och trenden är neutral.

Delmålet om skydd av marina miljöer uppnåddes inte till 2015, men arbete pågår och prognosen är att vi når delmålet under 2018. Delmålet ska revideras.

Mängden skräp i gatumiljö i Göteborg har minskat sedan 2009 men är nu ökande igen. Vi antar att mängden skräp som förs från staden till havet följer samma trend. Vi vet dock inget om mängder eller trender för det mikroskräp som sprids till exempel via avloppsvatten och dagvatten.

Det sker utsläpp av olja från fartyg i Göteborgs kustvatten varje år. Påverkan på djurliv från båtbottenfärger är fortfarande så pass hög på flera platser att statusen bedöms som Otillfredsställande. Det finns ingen övervakning av främmande arter trots att det finns risk att arter som kan bli ett hot mot den biologiska mångfalden kan spridas hit med fartyg.

Vad krävs för att nå målet?

Miljökvalitetsmålet har en bred formulering men när målet togs fram avgränsades omfattningen till den miljöpåverkan som sker inom stadens gränser. Målet syftar till att fokusera miljöarbetet på lokal nivå, och de underliggande delmålen visar på viktiga områden att arbeta med. Generellt gäller att de åtgärder som finns i miljöprogrammet behöver genomföras. Vissa miljöproblem har brutits ut i egna miljömål, som Ingen övergödning, Giftfri miljö och Begränsad klimatpåverkan. För att nå målet Hav i balans samt levande kust och skärgård är det viktigt att även dessa miljökvalitetsmål uppnås. Eftersom havet är gränslöst och påverkan från kringliggande områden är stor är vi beroende av att de mål som finns inom EU uppnås för att det ska finnas möjligheter till rik biologisk mångfald i havsmiljön. Det gäller främst Vattendirektivet, där målen om God ekologisk status och God kemisk status ska uppnås 2021, och Havsmiljödirektivet där målet om God havsmiljö ska uppnås 2020.

Prioritera skydd av marina miljöer

Delmålet för skydd av marina miljöer uppnåddes inte till 2015 och ska nu revideras. Om arbetet med att bilda reservat kommer att vara fortsatt prioriterat finns goda chanser att 15 procent av Göteborgs marina area kan ha ett långsiktigt skydd inom några år. I det fortsatta arbetet bör vi utreda var behovet av marina biotopskyddsområden för ålgräsängar finns och upprätta sådana, något som är en av åtgärderna i miljöprogrammet. Det behövs också en kartläggning av andra marina naturtyper i kommunen och analys som visar om och var det finns behov av ytterligare skydd för att säkra marina naturvärden och ekosystemtjänster på lång sikt.

Inhämta kunskap och genomför åtgärder

Den negativa påverkan från sjöfart och fritidsbåtar behöver minska. Utöver de åtgärder som finns i miljöprogrammet behövs bättre kunskap om risk för spridning av främmande arter och hur sådana ska hanteras. Vi behöver också komma till rätta med spridning av gifter från båtbottenfärger. Det nationella åtgärdsprogrammet för God havsmiljö 2020 innehåller flera förslag till åtgärder inom dessa områden som vi kan ha nytta av i det lokala miljöarbetet. Som exempel kan nämnas förslag om att Naturvårdsverket ska ta fram en vägledning för hantering och omhändertagande av påväxt på fartygsskrov och en vägledande metodik för inventering, ansvarsutredning och riskbedömning av förorenade sedimentområden.

Utveckla arbetet med att förebygga att skräp sprids från land till hav

Delmålet för marint skräp var tidsatt till 2015 och ska nu revideras. Det är svårt att bedöma måluppfyllelse med den indikator vi har för marint skräp. Det vi har kunskap om i nuläget är att skräpmängderna på stadens gator har minskat sedan 2009, men att trenden är att mängden skräp ökar igen. Vi behöver arbeta mer med attityder och inställning till nedskräpning, samtidigt som mängden engångsartiklar i plast behöver minskas. Under 2016 togs de första lokala förslagen till åtgärder mot spridning av mikroplaster till naturen fram. Dessa finns med i miljöprogrammet och bör genomföras, liksom övriga skräprelaterade åtgärder. Vi behöver också hitta sätt att mäta mängden skräp, inklusive mikroskräp, som förs från land till hav så att vi kan spåra de största lokala källorna och sätta in effektiva åtgärder.

Situationen i Göteborg

Naturliga förutsättningar

Salthalten är en av de faktorer som styr vilket växt- och djurliv som kan förekomma i ett havsområde. Förenklat kan man säga att det blir fler arter av växter och djur i havet ju högre salthalten är, upp till en viss gräns. Göteborgs kustvatten karakteriseras av två flodmynningar, Göta älv och Nordre älv, där stora mängder sötvatten förs ut i kustområdet utanför. Salthalten i ytvattnet i älvmynningarna är som regel bara något högre än 15 promille. Vattnet från Göta älv förs oftast norrut med ytströmmar utmed Hisingen och vidare genom sunden på båda sidor om Grötö-Björkö. I Kattegatt utanför Göteborg har ytvattnet en salthalt på 20–25 promille, vilket kan jämföras med en salthalt på cirka 35 promille i oceanernas ytvatten.

Eftersom saltvatten är tyngre än sötvatten är bottenvattnet på större djup saltare än ytvattnet. Salthalter över 30 promille förekommer på 20–30 meters djup i det yttre skärgårdsområdet. I ett älvmynningsområde skapas en speciell vattencirkulation, där sötvatten på ytan strömmar utåt medan en kompenserande ström av bottenvatten går tillbaka in i mynningsområdet, så kallad estuarin cirkulation. I Göta och Nordre älvs mynningar strömmar alltså saltvatten in längs botten i en så kallad saltkil. Salthalten vid bottnen är därför relativt hög ända in till Lindholmen och vid vissa väderförhållanden kan saltkilen nå förbi Göta älvbron. De ingående bottenströmmarna har väl syresatt vatten och därför är syreförhållandena på bottnarna relativt goda i våra mynningsområden.

Älvmynningarna är unika

I flodmynningarna är det god tillgång på näring och god vattenomsättning, och där bildas mycket produktiva miljöer. Nordre älvs mynningsområde är en stor grund havsvik med en hög biologisk produktionsförmåga och där finns förutsättningar för ett rikt fisk- och fågelliv. Området är relativt oexploaterat och är utsett till Natura 2000-område på grund av sina unika värden.

Göta älvs mynningsområde har skärgårdskaraktär med varierande djup och många öar och skär. I området har en farled muddrats och sprängts fram, in till Göteborgs Hamn och vidare upp i älven. Både havsbottnen och strandlinjen i mynningen är förändrade på grund av hamnverksamhet. I hamnområdet finns blåmusselbankar vid Rya nabbe och utmed den södra kanten av den muddrade rännan i höjd med Älvnabben. Det finns bara några få ålgräsängar i mynningsområdet. Det är troligt att det funnits mer ålgräs i området innan det exploaterades, men vi har inte tillgång till sådana historiska data.

I de södra och yttre delarna av Göteborgs havsområden är påverkan från Göta älv i stort sett obetydlig. I Askimsfjordens södra delar förekommer till exempel liten piprensare, ett koralldjur som är känsligt för överslamning. I de yttre havsområdena väster om Vinga och Södra skärgården finns en marin flora och fauna som är normal för Kattegatt.

Intressanta rödalger på Vanguards grund

Naturvårdsverket har inventerat flera intressanta utsjöområden, och där ingår Vanguards grund i Göteborg. Totalt hittades 219 arter på Vanguards grund, varav tolv rödlistade. Intressant är också att man hittade både levande och död maerl i proverna. Maerl är ett samlingsnamn för förkalkade rödalger som lever löst liggande på sediment. Bottnar täckta av maerl (maerlbäddar) får en speciell tredimensionell struktur som är livsmiljö för vissa djur, till exempel flera ovanliga kräftdjur och tagghudingar. Maerlbäddar finns med på internationella listor över hotade eller minskande habitat.

Omfattande båttrafik

Göteborgs Hamn är Nordens största hamn och nära 30 procent av Sveriges utrikeshandel går via hamnen. Hamnen omfattar en muddrad farled, muddertippningsplatser och flera mil kajer, men också landyta för att hantera gods. I Göteborg finns dessutom Skandinaviens största fritidsbåthamn i Björlanda kile med 2 400 båtplatser. Totalt finns cirka 17 000 båtplatser för fritidsbåtar inom kommunen.

Exempel på påverkan från hamnområden är buller, utsläpp till luft och vatten, läckage av gifter från båtbottenfärger samt påverkan från muddring. Muddring påverkar ett område på flera sätt. Dels tas befintlig flora och fauna bort men också bottenmaterial så att vattnet blir djupare och förutsättningarna för liv på så sätt förändras. Om det finns näringsämnen och gifter lagrade i bottenmaterialet är risken stor att de frigörs i vattenmassan under muddring och dumpning. Ökad grumlighet vid muddring leder också till skuggning och överslamning i närliggande områden. Utsläpp till luft hanteras inom andra miljömål, läs mer om det på sidorna om Frisk luft och Bara naturlig försurning.

Olja, bränsle och toalettavfall är exempel på oönskade ämnen som kan släppas ut i vattnet. Tidigare har fritidsbåtar fått släppa sitt toalettavfall i havet men från och med 2015 måste toalettavfall från fritidsbåtar istället tas emot i småbåtshamnarna.

Buller från motorer är störande för både människor och djur. Marina däggdjur, till exempel tumlare, är särskilt känsliga för undervattensbuller. Det finns ännu inte regleringar av buller från fritidsbåtar mer än i ett fåtal hänsynsområden, och där är syftet främst att minska störningar för människor. Intensiv fritidsbåtstrafik kan dessutom ge slitage i känsliga miljöer.

Konstgjorda rev blir livsmiljöer för fisk och kräftdjur

Under 2003 byggdes sju konstgjorda undervattens rev i Göteborgs skärgård som en kompensation för de ingrepp som gjordes i den marina miljön i samband med arbeten i farleden in till Göteborgs hamn. Syftet med reven var att skapa livsmiljöer för fisk och kräftdjur. Vid uppföljning av revens effekter på det marina livet konstaterade länsstyrelsen att antalet arter är likvärdigt med naturliga hårdbottnar, och att arter som hummer och torsk dras till reven.

Ålgräset påverkas av båttrafik

Grunda områden med ålgräsvegetation har stor betydelse bland annat för biologisk mångfald, vattenkvalitet och som uppväxtområde för fisk. Ålgräsängar påverkas av de storskaliga förändringar som pågår i havet, som till exempel överfiske. Uttag av fisk påverkar ängarna genom en komplicerad kedja av effekter. När stora rovfiskar minskar i antal ökar deras bytesdjur, och i slutändan leder det fram till att små djur som betar av fintrådiga alger minskar. När detta sker samtidigt som det finns ett överflöd av näringsämnen breder snabbväxande fintrådiga alger ut sig vilket leder till att ålgräset minskar, eftersom påväxt av fintrådiga alger både tynger ner och skuggar ålgräs.

I Göteborg har vi kartlagt förekomst av ålgräs översiktligt sedan 1980-talet. Större bestånd av ålgräs finns i Nordre älvs mynningsområde, i södra skärgården och i södra Askim. I den södra skärgården verkar tillståndet för ålgräsängarna på de flesta platser ha blivit bättre på senare år. Vegetationssamhällena är i regel täta och utan någon större påväxt av fintrådiga alger.

Ålgräset i Billdals skärgård är det största tätt sammanhängande området med ålgräs i kommunen och ytan som ängen upptar är att betrakta som mycket stor även regionalt. Området har specialstuderats för att det ska finnas en uppföljningsbar bild av tillståndet, eftersom Göteborgs Stad arbetar med att bilda ett kommunalt naturreservat där. Studierna visar att ålgräsförekomsten i området är "något påverkad" enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrund. De störningar som man identifierat är främst påverkan från intensiv trafik med fritidsbåtar.

Främmande arter kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden

Främmande arter som kan konkurrera ut de arter som lever här naturligt kallas invasiva arter, och de kan vara ett hot mot den biologiska mångfalden. Främmande arter kan spridas hit på flera sätt. Vissa arter kan transporteras i fartygens barlastvatten, andra kan följa med fartyg genom att sitta fast på utsidan av skroven. Import av levande eller råa djur är en annan spridningsväg.

En främmande art för Sverige är svartmunnad smörbult. Det är en fisk som ursprungligen kommer från området vid Svarta havet. Arten lever huvudsakligen i sött och bräckt vatten men fortplantar sig i havet. Det finns risk att svartmunnad smörbult kan konkurrera med våra bottenlevande arter, som tånglake, skrubbskädda och svart smörbult om boplatser och föda. 2008 hittades arten i Östersjön och den anses nu vara etablerad i Norra älvstrandsområdet här i Göteborg. Det har även fångats exemplar i Vallgraven.

Japanskt jätteostron är en annan art som inte hör till det naturliga djurlivet i Sverige. Sedan 2007 har arten hittats i Göteborg och på många platser utmed Bohuskusten. Arten har troligen spridits hit från danska vatten där den varit etablerad sedan slutet av 1990-talet. När arten först hittades här befarade man att den skulle vara ett hot mot arter med liknande levnadssätt, som vårt inhemska ostron och blåmusslor. I en rapport från Göteborgs universitet konstaterar forskarna att japanska jätteostron och blåmusslor kan existera tillsammans, men frågan om det japanska och det svenska ostronet konkurrerar behöver studeras vidare. Forskarna konstaterar också att det japanska jätteostronet kan ses både som hot och resurs, eftersom arten även har positiva effekter. Exempelvis ökar den biologiska mångfalden när ostronen bildar rev på annars bar havsbotten.

Fredningsområden för fisk

Många fiskbestånd hotas idag av ett fiske som inte är hållbart och sammansättningen av den fisk som lever längs den svenska västkusten har förändrats. Flera fiskarter är akut hotade, till exempel ål och pigghaj. Det krävs en långsiktigt hållbar förvaltning för att läget ska förbättras. Överfiske är en stor del av problemet, men också att man använder fiskemetoder som påverkar miljön på ett negativt sätt. Till exempel bottentrålas vissa områden så intensivt att bottnarna aldrig hinner återhämta sig. Artdatabanken har bedömt att nästan 120 marina arter är hotade på grund av allt för intensiv bottentrålning. Fiskefrågor styrs till stor del på EU-nivå och nationellt har Havs- och vattenmyndigheten ansvaret. Kommunerna har ingen direkt rådighet över fiskefrågor.

Det har inte gjorts någon kartläggning av kustfiskbestånden eller fisket inom Göteborgs havs- och kustområden. På nationell nivå görs en resurs- och miljööversikt för fiskbestånd i svenska vatten av Havs- och vattenmyndigheten, och denna finns att ta del av på deras webbplats.

Sju områden längs Göteborgs kust är så kallade fredningsområden för fisk. Det är Buskär och Tanneskär samt mynningsområden vid Nordre älv, Osbäcken, Göta älv, Stora ån, Krogarbäcken och Hagaån. Inom dessa områden gäller särskilda regler för fisket och i två av dem, Buskär och Tanneskär, är allt fiske förbjudet året om.

Våra grunda vikar är viktiga områden för plattfisk

Sommaren 2013 genomfördes en studie av djur som lever i eller på sedimentet i grunda vikar i Göteborg. Resultatet visar på normala förekomster av djur i de flesta vikarna, och i tio av tolv undersökta vikar fanns goda uppväxtmiljöer för plattfisk. Högst tätheter av skrubbskädda och rödspotta var det i Norra Hästevik, Kolvik (Brännö), Askimsviken och mellan Lilla och Stora Amundön. I dessa fyra grundområden var tätheterna av plattfisk högre än förväntat i vikar i Göteborgs skärgård. I de övriga vikarna där det fanns plattfisk var individtätheterna normala. I Björlanda, innanför Hästholmarna och i Stora Rävholmen observerades uppväxande ål.

Långsiktiga trender för rörliga djur (det vill säga djur som inte sitter fast i underlaget) som lever på grunda bottnar undersöks av Bohuskustens vattenvårdsförbund. En av de regelbundet undersökta stationerna ligger i Göteborg (Sanden). Sanden belastas huvudsakligen av närsalter och föroreningar som kommer via Göta älv. Den långsiktiga trenden analyserades senast 2011 och är positiv för Sanden, både antalet arter och individer ökar.

Läckande vrak hot mot miljön

Vrak med miljöfarlig last eller stora mängder drivmedel är hot mot miljön eftersom de förr eller senare börjar läcka. Sjöfartsverket har genomfört en inventering av potentiellt miljöfarliga vrak, och inget av de 31 vrak som utgör de största miljöhoten ligger i Göteborgs kommun. Det närmsta potentiellt miljöfarliga vraket är Nynäs IX som ligger norr om Göteborg, i Kungälvs kommun. Att de miljöfarliga vraken ligger utanför kommunen innebär inte att de inte kan hota vår miljö, och det är av intresse att följa hur dessa vrak hanteras. Ansvarsfördelningen för arbetet med vraken är sådan att Sjöfartsverket gör sjömätningar för att kontrollera vrakens status och läge. Kustbevakningen kontrollerar vidare med dykning och filmning och står för sanering. Havs- och vattenmyndigheten samordnar arbetet och tar nu fram en metod för sanering.